Menu

Javascript is not activated in your browser. This website needs javascript activated to work properly.
You are here

Dean's bulletin

May 2017

Dear all,

Institutionernas ekonomi är alltid en viktig faktor när vi diskuterar fakultetens verksamhet, även om vi egentligen fokuserar på utbildning eller forskning. Institutionerna får huvuddelen av sina medel för forskning antingen från fakulteten i form av fakultetsanslag, eller från externa anslagsgivare (VR, Formas, etc.). Fördelningen av fakultetsanslaget till de olika institutionerna görs med hjälp av en fördelningsmodell, och den senaste spikades 2008 av den förra fakultetsledningen. I denna väger man t.ex. in antalet lektorer och professorer, hur mycket externa medel som dragits in till institutionen samt hur de publikationer som producerats citerats av andra forskare. 40 % av lektorers och befordrade manliga professorers lön täcks av fakultetsanslaget, medan hela lönen för rekryterade (så kallade fullfinansierade) och kvinnliga professorers lön ersätts. En fördelningsmodell ska se till att fördelningen blir någorlunda korrekt och rättvis så att alla delar av naturvetenskapen kan fungera, även i undervisningen. Den ska också stimulera forskarna att publicera mer och bättre, samt att ansöka om externa anslag när så är möjligt.
 
Trots att vår nuvarande modell möjliggör att enskilda institutioner växer medan andra krymper så visar det sig att fördelningen varit väldigt konstant genom åren. Alla har anpassat sig till modellen och utnyttjar den på samma sätt, och man kan fråga sig om den behövs. Förvisso, över en längre tid kommer vissa forskningsfält att bli mer betydelsefulla och andra falla tillbaka, men detta verkar huvudsakligen ske inom en institutions forskning. Så vi har resonerat oss fram till en ny modell, som helt enkelt ger alla institutioner lika stort fakultetsanslag under de kommande åren som de fick för 2017. Minst, det kan bli mer om fakulteten får mer att fördela. En sådan modell skulle ge en ekonomisk stabilitet som underlättar den långsiktiga planeringen, och som möjliggör för institutionen att satsa mer pengar på vissa områden som man anser speciellt viktiga i stället för att snegla på hur man får maximal utdelning i en modell. Eftersom man idag får 40 % av en lektors lön är det i stort sett samma kostnad för institutionen att anställa en lektor som en doktorand, och det är kanske inte så konstigt att antalet doktorander vid fakulteten sjunker stadigt och snabbt. Vi skulle med den föreslagna modellen även slippa skilja mellan befordrade och fullfinansierade professorer, och ekonomerna vid kansliet såväl som på institutionerna skulle spara mycket tid på den enklare handläggningen.
 
Naturligtvis kommer fakulteten även fortsättningsvis att vilja göra särskilda och tidsbegränsade satsningar, som skummas av från fakultetsmedlen innan de fördelas till institutionerna. Exempel är medel till infrastruktursatsningar och till våra forskarskolor. Dessa måste dock alltid ifrågasättas, och när en löper ut är det inte självklart att den ersätts. Troligen blir det därför en del "fria" pengar över under de kommande åren, som även dessa skulle kunna fördelas ut till institutionerna. Dock vill vi pröva en ny jämställdhetssatsning, för att på sikt få bättre könsbalans i kategorin professorer. Vi vill locka verkligt duktiga kvinnor till biträdande universitetslektorat, och under fyra år ge dem resurserna som krävs för att de ska få en mycket bra start på en akademisk karriär. Får man det är det en tidsfråga tills man blir professor, så efter tio år med en sådan satsning kanske fakulteten inte längre betecknas som "enkönad".

 

Olov Sterner, dean

 

Page Manager: